Sedan 2011 har bloggen Hormoner & Hemorrojder gjort succé genom att skildra småbarnslivet på ett träffsäkert och humoristiskt sätt. Vardagshaverier, föräldrafiaskon och meltdowns - föräldraskapet all inclusive. Minstingens månadskrönika är även den fylld av oretuscherade reflektioner och igenkännande vardagshändelser ur (småbarns)livet.

05. Möt våren med en fyraårings attityd

Häromveckan kom våren med besked! Uteserveringarna blev snabbt lika fullsmockade som en Håkan Hellström-konsert på Ullevi och instagramflödet fylldes av immiga roséglas, badandes i vårljus. Underbart! Och samtidigt är vi många som är tröttare än någonsin. 

Ljuset, väderomslaget och den nya årstiden kan sänka den bästa, trots att man hoppats på det direkt motsatta efter denna råa vinter. En välmåttad pollensmocka ovanpå det och plötsligt lyser den välsignade vårenergin med sin frånvaro.

Och det är ju inte så konstigt. Aldrig vill vi #carpediem som under dessa efterlängtade vårdagar. Det ska njutas och städas och skålas och tränas och piffas och grillas. Familjen ska minsann ut och andas frisk luft på en långpromenad i närmsta skogsparti! Fram med matsäcken som du borde ha handlat till igår men glömde när du stressade till förskolans planeringseftermiddag. 

Cyklarna rullas fram för fräschas upp inför vårbesiktningen. Och borde vi inte vårstäda förrådet? Byta gardiner och kanske måla om också men först ska vi ut på vårens första löprunda som slutar i vadkramp och löften om mer frekvent träning än den som ibland sker på kvartalsbasis. 

Förra helgen satt jag och stirrade ut på solgasset mellan persiennbladen, upptagen med att läka ut en bihåleinflammation (#yolo). Inte ens det kunde hejda mig från att prompt gå ut på ”en liten promenad bara”. Bakslaget lät ju inte vänta på sig när jag flämtande återvände till lägenheten med en kropp och knopp tröttare än innan. 

Och jag tror inte att jag är ensam om att mitt i allt känna en krypande stress. Den är så kort, denna ljuvliga tid. Det är till och med så att jag mitt uppe i vårruset lyckas flytta fokus från det härliga till det faktum att dessa ljuva dagar är räknade. Inte det mest konstruktiva man kan hänge sig åt, direkt. Hjärnan går på högvarv när jag tänker på allt jag vill hinna göra innan det är november igen. 

Jag tänker att vi kollektivt borde försöka lätta lite på trycket (utöver det i bihålorna) och sänka ribban, en gång för alla. Skogen finns kvar. Väggfärgen håller en vår till. Triathlonsatsningen kan gott vänta till nästa säsong. Medan björkarna sprutmålar hela världen med pollen kan vi synkroniserat luta oss tillbaka med en glass och låta kroppen och knoppen få mjukstarta. Eller som min fyraåring brukar säga när städning förs på tal: ”Tyvärr mamma. Jag måste chilla nu.”  

/Tessan från Hormoner & Hemorrojder