Sommaren 2011 fick Sofia och Therese från bloggen Hormoner & Hemorrojder barn med exakt en månads mellanrum. De har följts åt genom hormonsvängningar och sömnrubbningar. Fler barn kom till världen och i månadens krönika delar de med sig av oretuscherade reflektioner och igenkännande vardagshändelser ur deras liv.

Min värsta vabbfasa

Vattkoppor, lungsot och kanske även böldpest, hit me! Efter sex år som förälder
klarar jag det mesta, inbillar jag mig. Utom några, riktigt vidriga åkommor som jag gör
vad som helst för att få slippa. Här är en av mina värsta vabbfasor*.

Med två barn mellan tre och sex år i hushållet har vi vuxna fått stifta bekantskap med
sjukdomar som höstblåsor, tredagarsfeber och svinkoppor under åren.
De är vanligare än gravad lax på ett svenskt buffébord och således något man bara måste
ta sig igenom.

Okej, svinkoppor var direkt ocharmigt. Och höstblåsorna stack som brännässlor
på fingrarna men tredagarsfebern var rätt lindrig ändå. Då stöter man ihop med en
kollega i fikarummet. Han har en alldeles livlös aura kring sig.

Han har just kommit tillbaka efter ett ihärdigt vabbande och medan jag tar första klunken
kaffe berättar han målande om att perioden innehåll både löss, influensa och springmask.
SPRINGMASK. Innan jag hinner signalera ”stopp” får jag veta att han såg maskarna
åla omkring. ÅLA OMKRING.

Men också att det finns ett överkomligt botemedel i form av receptfria tabletter som
får stopp på dessa ringlande skräckupplevelser. Efter jobbet stövlade jag direkt in på
närmaste apotek och köpte en ask mot mask. Bara för att ha hemma, om vi skulle få hem
de vidriga larverna.

Jag kan för mitt liv inte föreställa mig att jag skulle kunna djupandas
igenom en sån upplevelse. Nä, jag ser framför mig hur jag faller ihop som en död get
om jag skulle upptäcka larver i mina barns rumpor. För att inte tala om i min egen.

Men av allt att döma överlever människan/småbarnsföräldrar även många av de mest
avskyvärda stunderna. Kollegan hade ju klarat sig och sina barn genom masktraumat.
Minst berörda var nog barnen, som tur var. Kollegan själv skrattade mest åt eländet.
Själv har jag svårt att se att jag skulle göra detsamma. Men å andra sidan skulle jag
inte ha flera barn heller.

*Av de lindrigare barnsjukdomarna, bör tilläggas.